Frisk luft och utsikt i Pyrenéerna
Nu har vi äntligen kommit tillbaka till en av våra favoritplatser, Lac de Fabréges, nära Larun i Pyrenéerna. Det är ett helt fantastiskt ställe på franska sidan av gränsen. Ni når det enklast genom att köra över Pau och ta in på väg D934. På spanska sidan byter vägen namn till A-136.
Här njuter man av utsikt och frisk luft! Vi stod på en ställplats med härlig vy över sjön och hämtade friskt fjällvatten från en bäck.. Platsen är gratis att stå på dessutom, märkligt när det är så vackert här, sånt brukar ju för det mesta exploateras......
Ni förstår ju från bilderna att detta är en lisa för själen......Matte som varit sjuk tidigare under året kvicknade till direkt när hon kom hit. Rena hälsoresan!
Här i bergen strövar kor, får och hästar runt fritt och betar på sluttningarna. Så även runt husbilen till min och Salts stora glädje. De ser ju ut som jättestora hundar och såna måsta vi skälla på när vi vaktar vårt rullande hem...... Kossorna har stora bjällror runt halsen för att inte tappa bort varandra, tyvärr hörde vi deras pling-plong hela nätterna igenom..... irriterande tyckte de tvåbenta men spännande tyckte denna hunden!
En kort promenad bort ligger en skidanlägning som även har linbana man kan åka upp på berget med. Den är öppen året om så det provade vi naturligtvis och vi blev inte besvikna. Vilken utsikt det var däruppifrån! Och åkturen ditupp var toppen för en husbilshund som gillar när det händer spännande saker.
När man kommer upp till stationen kan man vandra längre upp om man vill. Det finns även ett litet tåg som går genom tunnlar och kring bergssluttningarna. Vill man inte åka med det kan man besöka baren och restaurangen som naturligtvis finns på plats. Hur skulle annars en spanjor eller fransman klara den friska luften...... Svansvift.......
Vi fyrbenta vandrade såklart högre upp på sluttningen med husse. Vi vill ju röra på tassarna och tycker om lite frisk luft i pälsen. Matte ville hellre stanna på fjällstationen och dricka Cava så det lät vi henne göra. Latmask sa husse men då tänkte jag bita honom i benet! Matte ska ta det lite varligt så hon håller sig frisk. Grrrrr säger jag annars!
Till vår stora glädje hade man börjat samla in de lösgående fåren inför hösten. Vi stod länge och tittade på herdarna och de snabba vallhundarna som såg till att fåren höll ihop och förflyttades på ett säkert sätt. Samtidigt blev vi lite vemodiga över att deras fria liv nu var slut för denna sommaren. De har det nog bra mycket bättre ute på sluttningarna än vad de har instängda över vintern.......
