Skräck och glädje i Guardamar del Segura, Spanien
Hjälp, hjälp och morr! Vi står sedan ett par dagar på en väldigt fin 5-stjärnig resort utanför Guardamar. Här har de klarat sig bra under ovädret som passerade för någon vecka sedan. De fick dock evakuera campen någon dag innan vi kom hit, eftersom vattnet steg hastigt i floden som ligger bredvid..... De boende på campen fick bara 5 minuter på sig att rafsa ihop pass o pengar, sen fick de rusa ut och inkvarterades på hotell. Tur vi har matte med oss som har koll på spanska vädersändningarna! Vi har kört runt om ovädret hela tiden och sluppit den akuta dramatiken....
Nu är allt lugnt på den fina resorten förutom att vi lider av mygginvasion. Åkrarna runt omkring står under vatten, så mygg kläcks det i massor. På campen sprayar de mot mygg hela tiden, men det hjälper bara i två dagar sedan är det fullt av myggsurr i luften igen. Tvi! Vi fyrbenta lider inte så mycket av krypen eftersom vi behandlas med spanskt mygg och fästingmedel, men tvåbeningarna klagar en del....
En annan ännu otrevligare effekt av översvämningarna är ormar som kryper upp på grusvägen där vi cyklar in till stan. Usch, säger matte och vägrar låta oss hundar sniffa i vägkanten. Istället åker vi i full fart förbi området där de finns. Idag såg vi en sk "Seoanes Viper", en av Spaniens farligaste ormar som faktiskt finns i hela landet... Vi som är små hundar skulle inte klara ett bett av en sådan otäcking......Man får ju rysningar bara av att se den på bild! (Bilden är lånad eftersom matte vägrade stanna och ta egna foton.....)
Om man bara bortser från naturens nycker har vi det alldeles strålande. Vi njuter av varmt väder och är ute på cykelutflykter varje dag. Men, matte och husse envisas med att lämna mig och Salt i husbilen när de nyttjar resortens alla möjligheter. Det tycker vi inte alls om! Tur vi har AC i bilen dock, annars hade de inte kunnat lämna oss alls.... Det finns ett fantastiskt poollandskap och både inom och utomhuspool att njuta av. Även ett fullutrustat gym, massage och ansiktsbehandlingar, liksom en bra restaurang. Det får väl vara ok om de tvåbenta nu blir glada av såna saker....
Vi brukar ju ta oss runt i omgivningarna på cykel. Det gillar vi fyrbenta skarpt! Vi står i våra cykelkorgar och spanar, och kommer det en hund gåendes skrämmer vi slag på den stackaren genom att skälla allt vi kan. Den hund som kommer promenerande förstår ju inte vad som händer när vi skäller ovanifrån. Haha..... Svansvift!
Tidigare idag cyklade vi in till stan för att äta lite god mat. Vi såg då längs vägen något vi aldrig sett förut.....en godisautomat för hundar! Den blev väl inspekterad av oss tvåbenta experter och fick med beröm godkänt. Så ska det se ut säger denna hunden!
Guardamar är nog mest känt för sina vackra och långsträckta sandstränder. Det kan man förstå, för de är väldigt fina. Det finns också en mysig småbåtshamn där det ligger några trevliga serveringar. Hamnen och stranden gränsar till ett frodigt och svalt grönområde, där man kan motionera eller bara spankulera omkring om man vill. Perfekt mitt på dagen, då det ofta blir alldeles för varmt för en pälsklädd skönhet!
Jag är en hund med smak för livets goda som ni säkert redan vet... Idag på restaurangen tvingade jag matte och husse att beställa tapas till mig med. Jag tycker nämligen mycket om Serranoskinka. Ja, Ibericoskinka kan väl gå an det med...... Här ser ni min fina portion, serverad vackert upplagd på en skifferplatta. Nu börjar det likna något, eller hur? Matte och husse äter inte kött, så jag fick ha den ifred. Hade de försökt smaka på min mat hade jag nog visat tänderna, för jag är värd lite alldeles eget gott tycker jag!
Efter middagen var vi alla mätta och nöjda. Jag tassade ner till stranden och spanade ut över vattnet medan vinden fläktade min päls. Det är kul att spana ut över större områden och har jag tur dyker det upp någon liten spansk hundsenorita som jag kan hälsa på. Annars charmar jag alla tvåbenta genom att hoppa upp och ner tills de lägger märke till mig. Klappa mig om jag får be!
Jag vill gärna avsluta med att berätta om vår granne på campen. Det är en belgisk före detta hemlös katt vid namn Leon, som numera åker husbil större delen av året med sin matte och husse. Den var 3 år när de tvåbenta hämtade den på ett härbärge. Nu har kissen fyllt hela 13 år och är en proffsresenär! Den går lös på campen men vet exakt var den har sitt hem, och återvänder efter någon timmes vandrande till sin husbil och sina egna människor. Lilla Salt vill gärna leka med alla katter hon ser, van som hon är vid våra omhändertagna hemlösa där hemma. Men, denna tjusiga katten ignorerade henne fullständigt...... Visst är han vacker där han ligger och spanar genom husbilsfönstret?