Thermalbad och promenader i Bad Salzungen, Tyskland
Efter några dagar då vi mest varit på resande tass, var det skönt att komma fram till den fina staden Bad Salzungen. Den ligger i Nordrhein-Westfalen och det finns dokumenterat att här bodde människor redan på 1000-talet. Stadens välstånd lades sedan på 1500-talet, då man började utvinna salt ur en källa i skogen. På 1800-talet började man bada i saltvatten och detta gör man än idag på kurbadet Solewelt. Till badet hör även en mycket fin ställplats för husbilar, belägen invid en liten å "Werra" som grenar av från den större Salzekanal.
Det fanns vackra vandringsleder och stora grönområden runt platsen, så självklart har jag varit ute på inspektionsrundor.....Här balanserar jag på räcket vid ån och njuter av utsikten.
Vi hann med några rundor uppe i staden också. Det tog bara några minuter att gå in till deras lilla centrum. Där fanns såklart trevliga matställen och uteserveringar med alla möjliga inriktningar. Husse vill gärna dricka Radeberger och äta Soljanka (en rysk soppa) för att återuppliva gamla minnen från förr, när han bodde och arbetade i DDR. Jag försökte smaka på soppan, men det var inget för en kräsen hund! Ekologiskt kokt nötkött ska det vara för en fin hund som jag.......
Nä, jag stressade på de tvåbenta så vi kom vidare på promenaden. Det är roligt att gå runt och sniffa, hälsa på lokala hundar och titta på fina gamla hus. Se bara på dessa, intressant att fundera på vem som bor där, eller hur?
Matte och husse envisades sedan med att besöka thermalbadet. Såna ideér är jag inte överförtjust i, men, om det håller dem på gott humör så får det väl gå an. Det är en stor anläggning där människor även åker på kur. Framförallt luftvägssjukdomar och sjukdomar i rörelseapparaten behandlas. Det finns läkare och sjukgymnaster knutna till verksamheten. Vi smygkikade genom fönstret till lokalerna där man inhalerade saltmättad luft för att behandla luftvägarna. Det såg spännande ut och tydligen andas patienterna in luften genom ett munstycke i 20 minuter varje dag under en veckas tid.
De tvåbenta blev glatt överraskade och förtjusta i badets vatten. Det var nämligen saltvatten i bassängerna och i en av dem var salthalten så hög att man hade svårt att gå på botten. Där skulle man ligga på rygg och flyta med öronen under vattnet. Detta för att lyssna på undervattensmusiken, Mozart, samtidigt som man slappnade av. Matte tyckte det var helt underbart, och sa att det måste vara så nära man kan komma att vara tyngdlös!
När de två svikarna sedan dessutom inmundigat en nyttig lunch inne på anläggningen, kom de hem till oss igen. Jag surade lite, men när vi sedan gick ut på långpromenad var människorna genast förlåtna. Både jag och Salt skuttade runt längs stigarna i kurparken och njöt av livet. Vid ett tillfälle såg vi en grupp motionärer som var ute på stavgång, eller "Nordic Walking" som de envisades med att kalla det. Jag gjorde konster och hoppade upp och ner för att få deras uppmärksamhet, och som vanligt fungerade det! De tog paus och klappade mig istället för att vifta med stavarna. Självklart ska de passa på att gosa när fina jag vandrar förbi. Det kallas livsnjutning. Svansvift!
