Lång färd mot och över Pyrenéerna
Nu har vi gett oss av hemåt igen... Suck.... Det tycker jag inte om! Jag vill bo i husbil alltid med min flock. Aldrig behöver vi fyrbenta vara ensamma, vi får följa med överallt, precis som det ska vara! Matte och husse muttrar något om jobb och pengar, jag vet inte vad de menar med det.....
Trist är det att köra hemåt, och i år blev det en lite annorlunda väg för oss. Eftersom det varit stora oroligheter i Katalonien och framförallt i Barcelona, valde vi att detta år köra över Zaragoza istället. I Barcelona har 500 000 människor demonstrerat efter flera fängelsedomar mot deras lokala ledare. Ni vet säkert att Katalonien vill bli självständiga från Spanien och att man höll en folkomröstning i saken 2017. Nu har de lokala ledarna åtalats och dömts för de oroligheter som uppstod i samband med valet.
Ja, det är inte helt lätt att förstå alla olika grenar i infekterade politiska strider.
Vi blev iallafall glatt överraskade, för vägen från Valencia till Zaragoza är riktigt bra! Det är motorväg och inga vägavgifter. Inte heller mycket trafik.
De vackra vyerna fick vi som vanligt, Spanien har ju gott om härlig och vacker landsbygd.
När vi tog lunchpaus fotograferade matte några ruiner som låg bredvid vägen. Denna bild är ganska talande tyckte hon, gammalt och nytt sida vid sida.....Så som livet är....
När vi nådde Pyrenéerna efter att ha passerat Huesca och Jaca, började våra favoritvyer visa sig. Vi är alla mycket förtjusta i hela bergskedjan, och har nog kört varenda möjlig väg över denna. Vi tar ofta paus för att kunna njuta av utsikten och den friska luften. Kan man bli annat än nöjd när man ser detta?
De flesta av oss tycker nog det kan bli lite tjatigt när man kör långt. Då är det fantastiskt med varierande omgivningar! Ingen risk att chauffören somnar...... Vi lämnade Spanien genom den långa tunneln som börjar vid Candanchú. Oj, oj, den var verkligen lång! Den heter Tunel de Somport och är hela 8,6 km lång. Denna tunnel öppnade 2003 och var inte helt populär på franska sidan, då man menade att den förstörde skönheten i Aspe Valley. Motståndarna ville att man istället skulle återuppbygga den järnväg som tidigare gått här. Den gamla järnvägsstationen blev till och med ockuperad av demonstranter! De började sina protester redan 20 år tidigare, men blev slutligen avhysta 2005. Spännande historia tycker vi.
När vi sedan nådde franska Pyreneérna möttes vi av slingrande och stundtals trånga vägar.
Vi älskar alla när det händer spännande och överraskande saker längs vägarna. Ja, olyckor vill vi såklart inte vara med om.... Men, här var plötsligt vägen full av får som förflyttades gående av lokala herdar. Vi anttog att de skulle hem till sina gårdar efter att ha gått lösa i bergen på sommarbete. Kul ser det iallafall ut när dessa många får lyckas stanna all trafik!
Efter att ha fått tålamodet prövat och blivit utbräkta av hundratals ulltussar nådde vi slutligen normal höjdnivå i franska Pyrénées Atlantiques. Vi var trötta och kvällen närmade sig, så det blev nattläger vid en sjö kallad Lac du Gabas. Där var vi helt ensamma i mörkret, så matte barrikaderade dörrarna innan vi alla somnade gott.
Ja det är verkligen vackert i Pyreneerna! Vi förstår mycket väl längtan att få bo på heltid i bobilen, det är ett av de bästa beslut vi tagit.